Idag ringde dem från kvinnokliniken i Umeå, och det lät i princip omöjligt för mig att få en remiss till endometrioscentrum på akademiska. "Det finns ingenting som de kan hjälpa dig med som inte vi kan". Tycker det är konstigt då att de aldrig hjälper mig, och det sa jag till henne. Jag har blivit bemött av läkare FLERTALET gånger, och i princip aldrig är jag nöjd med det bemötande jag får.

Det var en kostnadsfråga sa hon, och "alldeles för dyrt" för att lägga pengar på.

tack för den!

Mamma hade fått tips om en kvinnlig läkare där, som specialiserat sig lite på Endometrios. Hon har väldigt få tider, men jag ska fan ha henne isåfall! 2 februari skulle hon ringa mig för att samtala om smärtlindring. Vad skall jag få prova som jag inte redan försökt med? Jag vill veta hur min endometrios ser ut nu. Har jag mycket? Hur ser äggstocken ut?? KAN JAG FÅ BARN?? Mitt sjukdomstillstånd har helt klart blivit sämre den senaste tiden, och det känns som att man inte bara kan "täcka över" smärtan med medicin hela tiden. Jag kanske borde göra ytterligare en operation för att bränna bort härdar? åhh... så mycket frågor men ALDRIG NÅGONSIN ETT VETTIGT SVAR!

Nu ger jag fan snart upp. Och ja, denna känslan har jag haft nu i typ ett år.
Nu ger jag upp... "bara fram tom 2 februari..sedan ger jag upp... bara fram till 1 mars.. sedan ger jag upp".. HELA JÄVLA TIDEN!

Jag är fan 21 år gammal. TJUGOETT ÅR GAMMAL och känner mig som en jävla gamling med parkinson som blir felmedicinerad.

Enda chansen att få komma till uppsala nu är att betala resan och läkarbesöket dit själv. Lycka till med min obefintliga ekonomi!

suck..

Får jag ingen hjälp 2 februari ger jag fan upp och hoppas på att bli överkörd eller något.. så känns det!! Ja.. det hoppas jag på..

Jag börjar tappa hoppet nu. På riktigt.
I TRE VECKOR har jag väntat på att få prata med en läkare för att få en remiss till endometrioscentrum. Tre veckor! För att få svaret att jag måste kontakta kvinnokliniken i Umeå. Så imorgon är det jag som ringer kvinnokliniken, och då ska jag ha en remiss på två röda! Om de inte kan ordna det ska jag ha en AKUTTID där! Nu pallar jag inget mer.
Hela mitt jävla liv blir ju lidande.

Jag orkar inte plugga som jag borde.
Jag orkar inte jobba i den utsträckning jag vill.
Jag är inte så glad som jag kan vara.
Hela mitt liv blir lidande.

Nu orkar jag faktiskt inte mer.

jag såg på SVT om en kvinna med endometrios idag. Hon fick ett barn, och sedan gjorde hon en hysterektomi. Jag är glad om jag ens hinner få barn.
Fy fan.
Det är nog det jag är mest rädd för - att inte få några egna barn. Det har varit min största dröm så himla himla länge, och att jag kanske inte kommer få den möjligheten skrämmer mig.

Idag är det riktigt kallt. Runt -35 grader har det varit på vissa ställen. Gick till konsum och sedan röda korset, höll på att förfrysa öronen. Har tappat motivationen för att plugga, men borde väl fortsätta nu.. lite mindre än hälften kvar..

Om tre veckor kommer läkaren att ringa upp mig för att tala om en remiss. Jag antar att det är så när man bor i inlandet och de har olika läkare här hela tiden. Hemskt egentligen! De frågade om det kändes för länge, och jag sa faktiskt att det kändes okej. Jag har levt såhär ett bra tag nu, och jag kommer nog inte dö under de närmsta tre veckorna heller. Skönt att tåget börjar rulla nu, och att det kanske händer någonting.

Idag har jag varit hem till mamma och pappa och rensat i källaren. De har köpt ett nytt kök och behöver lite mer förvaringsutrymme, så då passar jag på att rensa bland mina saker. Det var behövligt kan jag lova.

Har även plockat hem en del saker till älsklingens lägenhet Börjar kännas mer och mer som mitt hem också, och jag älskar den känslan.
Nåja, kram på er.

Klockan 11..50 kommer en sköterska att ringa upp mig, och sedan skall jag få prata med en läkare om remiss. För en gångs skull skall jag vara hård och verkligen peka för min rätt till det här. Annars brukar jag vara ganska tyst och känna mig besvärlig inom vården..
Håll tummarna för mig!