Life of Hanna

Tisdag lunch, åt lunch med en snygg och trevlig man som jag inte sett på länge. Hur trevligt som helst. Efter lunchen flanerade jag staden runt och gjorde lite punktinsatser i arbetet.

Hemma igen, sätter mig i soffan med min fika och då slår det till. Smärta likt blindtarmen för dryga fyra år sedan. Efter jag inte tål mer smärta kör ensamma pappan mig till sjukan. Jag blir kvar över natten. Smärtan är vidrig under undersökningarna och hela tiden säger jag "det känns som blindtarmen". Men den är ju borta!!

Dag tre på sjukan har läkarna beslutat sig för att jag trots kliniska fynd inte är lämpad för att öppnas upp ännu en gång. Operationsärr är lika med en bra grogrund för endometriosen att växa på.

Men frågan kom upp, hur känns smärtan? Och jag svarar återigen, det känns som när jag hade blindtarmen. Till svar får jag då, "intressant att du säger så, för när provsvaren på den kom tillbaka visade det sig att den var fullt frisk".

Smärtan jag upplevde den gången var lika med smärtan jag kände den här gången, men nu vet man alltså inte om det den gången var blindtarmen eller inte som gjorde ont eftersom det faktiskt slutade göra ont när den försvann fast den inte själv uppvisade några sjukdomstecken.

Fortsättning lär följa, under tiden ska jag här och nu njuta av att jag är hemma igen!