Ulrika - Min resa

Jag har en mediumsvår endometrios, som inte har gett upphov till så stora smärtor, som jag har förstått att många andra drabbade har. Men hur som helst så är det här min historia.

Jag hade ovanligt jobbiga menstruationer i tonåren och fick medicin (naprosyn) som hjälpte ibland och p-piller som jag mådde dåligt av. Förutom det så var jag väldigt trött utan anledning och hade dåligt med energi. Det visste jag inte då, utan det har jag förstått i efterhand.

När jag var 24 år hade jag pluggat klart och fått fast jobb. Då ville jag skaffa barn. Så ett år senare började hela karusellen med utredningar när jag inte blev gravid. Ingen tog mig på allvar för jag hade ju gott om tid att bli gravid. De gjorde ett spermaprov och några till undersökningar och sedan ville de avvakta. Det ville inte jag! Jag sökte hjälp hos en erkänt duktig fertilitetsläkare. Det gick några år med ändlösa temperaturmätningar och hormonbehandlingar utan resultat, sista undersökningen som skulle göras var ett titthål för att se om jag hade endometrios. I samband med titthålsoperationen så brändes en del av cystorna bort och eventuella rester fick en hormonspray torka bort. Jag var så glad och lättad över att de äntligen hittat vad som var fel. Jag trodde att nu skulle allting lösa sig.

Allt det som hände tärde mycket både fysiskt och psykiskt på mig och jag behövde hjälp. Jag vände mig till en kvinna som var diplomerad zonterapeut. Det var helt otroligt att gå till henne. Av behandlingen blev jag först trött och törstig och snurrig i huvudet ibland, sedan efter en god natts sömn så var jag som en ny människa. Zonterapin hjälpte mig på fötter när det var för jobbigt, och min hemska mensvärk försvann. Att jag gick till henne från första början var för att jag läst någonstans att några barnlösa kvinnor blivit gravida efter en serie behandlingar, och jag tyckte att det var värt att pröva. Jag blev också till min stora lycka gravid med tvillingar efter 4 behandlingar, men fick tyvärr missfall.

Då var jag 26 år och visste ännu inte vad som var fel på mig. Zonterapeuten ”kände” att livmodern inte fungerade som den skulle och peppade mig att söka hjälp igen inom den traditionella sjukvården och jag hamnade då hos fertilitetsläkaren som upptäckte min endometrios. Jag fick min diagnos när jag var 28 år och hade fått ytterligare 2 missfall. Det var graviditeter som hade tillkommit spontant och inte efter hormonbehandlingarna eller de 2 inseminationsförsök som gjordes.

Jag blev alltmer sliten och började tappa hoppet om att någonsin kunna få barn. Under den här processen började jag och min man titta på adoption som ett alternativ. Och igen var det zonterapin som hjälpte mig igenom de jobbigaste perioderna.

Jag provade också mineralterapi. Efter det tredje missfallet var jag i så dålig fysisk och psykisk form att jag blev extremt allergisk mot gräs. Mina fötter blev fulla med vätskefyllda blåsor och jag fick pollenallergi. Efter ett tips sökte jag hjälp hos en mineralterapeut som konstaterade att jag var försurad i kroppen och ordinerade kalk och homeopatmedicin. Den behandlingen tog ca 6 månader och jag tog tag i min hälsa och började röra på mig och försökte att gå ned i vikt. Det gick mycket lättare än tidigare och jag kände hur min kropp blev friskare och starkare. När pollensäsongen kom behövde jag inte medicinera för att fungera normalt. Jag nös lite extra mycket men mådde i övrigt bra. De vätskefyllda blåsorna på fötterna kom inte tillbaka. Tyvärr fick jag tillbaka pollenallergin för 2 år sedan. Men den höll sig borta i 3 år i alla fall.

Jag blir som sagt inte gravid igen hur vi än försöker och dessutom hittar de en cysta som har växt sig stor som ett päron i min livmoder……

Allt hopp flög sin kos i det ögonblicket. När jag är 31 år genomgår jag en operation för att ta bort cystan och vet inte om jag har någon livmoder kvar när jag vaknar. Men allt gick bra och jag åker hem för att vila upp mig.

Efter operationen får jag inte bli gravid på 2 månader, en jättekonstig känsla när jag försökt just det i så många år. Efter 1 1⁄2 månad struntar vi i det och jag blir gravid på en gång. Den här gången gick det bra och jag fick äntligen en dotter strax efter att jag fyllt 32 år.

När hon var 3 år fick hon en lillebror som också blev till helt utan krångel och jag kunde knappt tro att det var sant. Efter graviditeterna har jag mått väldigt bra och jag är normalt trött och har gott om energi.

Jag hoppas att min historia kan ge tips och råd till alla er som kämpar, och framförallt hopp om att det kan gå att få barn trots alla motgångar.
Ulrika