Vad orsakar endometrios?

Vetenskapen känner ännu inte till orsakerna till varför endometrios utvecklas.

Olika teorier har lagts fram genom åren, alla med sina styrkor och svagheter men ingen är än idag bevisad:

Embryonala rester från det Müllerska systemet

De Müllerska gångarna är ett system som bildas under fosterutvecklingen i den primitiva bukhålan. Detta utvecklas till äggledare, livmoder och den övre delen av slidan. De Müllerska gångarna bildas hos både kvinnliga och manliga foster men hos manliga foster tillbakabildas de genom ett hormon som produceras från testiklarna.

I slutet av 1800-talet lade von Recklinghausen (1895) respektive Russel (1899) fram teorier om att rester från det Müllerska systemet aktiveras (d.v.s. dessa rester börjar av oklar anledning växa igen under puberteten eller senare) vilket skulle kunna ge upphov till endometrios i lilla bäckenet. Denna mekanism skulle eventuellt kunna förklara endometrios hos män som behandlas med östrogen.

Metaplasi av coleomceller i bukhinnan eller lungsäcken (Meyer, 1919)

Coleomceller är specialiserade epitelceller i bukhinnan och lungsäcken. Teorin är att en del av dessa celler genomgår metaplasi, d.v.s. en omvandling från coleomceller till en annan typ av celler, i detta fall endometriosceller. Denna mekanism kan förklara endometrios i buk- och brösthåla och endometrios hos män som genomgår östrogenbehandling. Metaplasi skulle möjligen även kunna ligga bakom endometrios t.ex. på äggstockar där äggstockens epitel- eller stromaceller kan genomgå metaplasi.

Implantationsteorin (Sampson, 1927)

Denna teori baserar sig på att det vid menstruation pressas ut mensblod och bitar av endometriet (livmoderslemhinnan) i buken via äggledarna, s.k. retrograd mens. Bitarna kan fastna på olika ställen i buken, börja växa och skapa inflammationer vilket innebär att endometrios bildas. Riklig menstruation och hinder i livmoderhalsen som gör att mensblodet lättare hamnar i buken samt experimentella studier stödjer denna teori. De viktigaste argumenten som inte stödjer denna teori är att majoriteten av alla kvinnor har retrograd mens men endast ca 10% utvecklar endometrios. Det krävs alltså ytterligare faktorer som bidrar till patogenesen. Implantationsteorin förklarar inte heller endometrios hos män.

Metastaseringsteorin (Halban´s teori, 1925)

Denna teori baserar sig på en spridning av celler från livmoderslemhinnan från livmodern ut i buken och vidare ut i kroppen via det lymfatiska systemet och/eller vener. Denna mekanism har både kliniskt och vetenskapligt stöd. Endometrios har hittats i lymfknutor hos endometriosdrabbade och i djurmodeller kan endometrios som injicerats i vener spridas ut i kroppen. Denna mekanism skulle kunna förklara endometrios i lunga, skelett, perifera nerver och hjärna.

Immunsystemet

Många studier har visat att endometriosdrabbade har störningar i immunsystemets funktioner i bukhålan. Det finns allt mer bevis för att immunceller som makrofager, dendritiska celler, naturliga mördarceller (NK-celler) och immunmodulatorer som t.ex. IL-2, IL-10 och TNF-a på något sätt är involverade i utveckling och progression av endometrios. Studier indikerar även att endometriosceller kan maskera sig vilket innebär att immunsystemet inte känner igen dem och därmed undgår de detektion. Man vet ännu inte de exakta mekanismerna för hur störningar i immunsystemet ligger till grund för endometrios.

Arv

Ärftliga komponenter från både mammans och pappans sida är av betydelse för risken att utveckla endometrios. Förstagradssläktingar till endometriosdrabbade har ungefär 3-7 gånger ökad risk att utveckla endometrios. Idag är det okänt vilka de genetiska faktorerna är men det pågår intensivt arbete med att kartlägga gener och andra faktorer som påverkar geners uttryck (t.ex. microRNA och epigenetiska faktorer) involverade i endometrios.

Endokrinstörande ämnen

Endokrinstörande ämnen är miljögifter som på olika sätt påverkar könshormoner och tyroidhormonbalansen. De kan orsaka störningar på många olika sätt t.ex. genom att förändra hormonfunktionen genom att binda in till hormonreceptorer och därmed öka/minska effekten av hormonet, förändra hormonsyntesen eller hormonreceptorfunktionen. Detta kan i sin tur påverka kroppens hormonella balans. När det kommer till endometrios är det endokrinstörande ämnen med östrogenliknande effekter som är de främsta kandidaterna t.ex. fytoöstrogener, syntetiska östrogenliknande substanser som dioxiner, BPA, vissa pesticider, ftalater och polyklorerade bifenoler (PCBs). Exakt hur, om och till vilken grad endokrinstörande ämnen påverkar utvecklingen av endometrios är idag inte kartlagt. Några hypoteser är negativa förändringar i progesteronfunktion eller förändringar i immunsystemets funktioner.


Idag är det fortfarande högst oklart hur endometrios uppstår och vilka faktorer som påverkar denna process och sjukdomens vidareutveckling och spridning. Det är inte heller känt varför endometriosdrabbade uppvisar ett brett spektrum av utbredning och symtom.

Mest troligt är det en samverkan av olika mekanismer som i kombination med genetiska faktorer ger upphov till endometrios.

Källor: