Smärta

Smärtan vid endometrios behöver inte stå i proportion till utbredningen av endometrios eller hur mycket sammanväxningar det finns.

Mikroskopiska endometrioshärdar är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som ger smärta), något som kan förklara de svåra symptom på smärta som kan finnas hos vissa patienter trots att de har små endometrioshärdar och liten utbredning av endometrios.

Smärta – vad är det egentligen?

Smärta är ett komplicerat fenomen som kan beskrivas som en obehaglig känsla eller sinnesförnimmelse och kan omfatta allt från ett lindrigt obehag till nästan olidlig plåga. Smärta är en inbyggd skyddsreflex. Smärtan varnar oss för att något är skadat eller håller på att skadas i kroppen. En signal skickas genom nerverna till hjärnan som registrerar och tolkar impulsen, varefter man blir medveten om att man har ont.

Smärtorna vid endometrios kommer ofta i skov och skiljer sig från vanlig menstruationsvärk, då smärtan ofta strålar ut i ryggen eller benen. Smärtan vid endometrios ger en vasovagal reaktion, varvid personen kan bli blek, kallsvettig, illamående och trött och helst vill ligga ner på grund av sänkt blodtryck. En del patienter upplever allodyni (upplevd smärta utlöst av icke smärtsamt stimulus), neuropatisk smärta på grund av skadade perifera nerver samt perifer och central sensitisering som beror på störd innervation (nervfunktion) i hela bukhinnan med ökad smärtkänslighet.

De flesta som drabbas av endometrios upplever smärta av olika svårighetsgrad. Smärtan kan vara akut, begränsad i tid och kopplad till inflammation vid till exempel mensvärk. Utveckling kan också ske till ett långvarigt smärtsyndrom (smärta som pågår mer än tre månader).

källa: pixabay

Hur man upplever och hanterar smärta är individuellt och ingen annan kan bedöma hur ont man har. Smärtkänsligheten kan påverkas av bl a fysisk och psykisk hälsa, sinnestillstånd och våra tidigare erfarenheter av smärta.

Smärta delas in i tre klasser; nociceptiv, neuropatisk och nociplastisk. Alla tre smärtklasser kan vara aktuella vid endometriossmärta.

Nociceptiv smärta

Smärta som förmedlas via nociceptiva neuron av ett normalt fungerande nervssystem. Här ingår smärta orsakad av vävnadsskada, inflammation och syrebrist. Nociceptiv smärta delas upp i somatisk (i rörelseapparaten) eller visceral (inre organsmärta). Endometriossmärta betecknas ofta som visceral. Karakteristiskt för visceral smärta (organsmärta) är att den är svårlokaliserad och diffus samt att den kan trigga vegetativa symtom som illamående, oro, ångest och ökad svettning. Den kan vara kontinuerlig, är då ofta dov och molande, eller intermittent, och beskrivs då ofta som spasmer eller kramper. Nociceptiv smärta uppkommer genom stimulering av perifera nervreceptorer (nociceptorer). En nociceptor har normalt sett en hög retningströskel. Vid en inflammatorisk reaktion t.ex. mindre blödning från endometrioshärdar sänks retningströskeln (perifer sensitisering) och den perifera nociceptorn kan då aktiveras av normalt icke smärtsam stimulering såsom lätt ökat tryck i bukhålan. De inflammatoriska substanser som utsöndras i vävnaden kan därutöver aktivera nociceptorn direkt.

Neuropatisk smärta

Neuropatisk smärta beror på skada eller sjukdomsprocess som drabbar nervssystemet. Den neuropatiska smärta kan vara perifer eller central. Den perifera neuropatiska smärtan orsakas av skador på perifera nerver. Detta kan ske dels som en följd av endometriosprocessen i sig, dels uppkomma efter nervskador vid kirurgiska ingrepp eller efter syrebrist, metabola processer eller som en följd av medicinering. Vid mindre skador kan den neuropatiska smärtan ha karaktären av ”känselstörning”, som av individen kan uppfattas som att ”något är fel” och leda till en fokusering på det aktuella området.

Nociplastisk smärta

Nociplastisk smärta föreligger när fysiologiska förändringar i afferenta nervbanor -central sensitisering – gör att smärta kan upplevas även utan vävnadsskadande eller inflammatorisk process p.g.a. att nervsignaler förstärks i centrala nervssystemet. Förenklat kan man säga att nervsystemet blir ”överbeskyddande” och att ”volymen” på nervsignaler vrids upp och ger upphov tillfenomen som:

Allodyni – det som normalt inte gör ont blir smärtsamt. Kan testas genom palpation.

Hyperalgesi – det som normalt är smärtsamt gör ännu mer ont.

Vilosmärta.

Smärtspridning – den initialt lokala smärtan sprider sig över tid till ett regionalt eller ett generaliserat tillstånd.

Återkommande smärta kan således leda till att centrala nervsystemet utvecklar en ökad känslighet och att stimuli som normalt sett inte är smärtsamma t ex lätt till måttlig muskelansträngning, måttlig tarmdistension eller beröring, blir smärtsamma (allodyni) och att smärta kvarstår timmar till dagar efter stimulering. Menstruationer kan bli oerhört smärtsamma då normalt sett smärtsam stimulering blir ännu mer smärtsam (hyperalgesi). Personen kan utveckla långvarig smärta utan smärtfria intervall. Smärtspridning kan också ske så att smärtan upplevs i ett större område. Vissa patienter kan utveckla en generaliserad smärta såsom vid fibromyalgi.

Allt fler vetenskapliga artiklar påtalar nociplastisk smärta som en viktig bakomliggande mekanism vid långvarig endometriosrelaterad smärta.

________________________________________
Källor
1177 Vårdguiden
SFOG-Råd om Endometrios Del10. Smärtbehandling vid endometrios.